5/9
Godispåsar, presenter och långvarigt pusskalas – det blev det när Monika och Ronny från kennel Shenglins kom och hälsade på. Fast tro nu inte att de tog med sig mina röd-vita kompisar. Nejdå, alla är såååå fulla av hänsyn till min tass, men vänta bara tills jag är hel igen, då blir det mycket att ta igen vill jag lova.
Nyttigheter, onyttigheter, långvarigt och snabbslukat – så skall en godispåse vara!
Vilken typ va? Måste ju åtgärdas omedelbart!
Böj dig lite till så skall jag fixa mascaran också!
3/9
Får jag lov att presentera min senaste kompis!
Den helt underbara, tokframkallande, galande tuppkycklingen Orvar!
Ett absolut måste för varje hund…
Varje gång jag rör honom gal han, högt och ljudligt och länge. Jag skäller tillbaka allt vad jag orkar och sedan är cirkusen igång. Numera är jag rätt ensam i bostaden för märkligt nog är det bara jag som gillar Orvar. Humorlösa typer de där andra, men eftersom det är bra att jag får lite underhållning (för det är ju fortfarande gräsligt synd om mig) så är det ingen som vågar yttra sig. Undrar hur länge jag kan köra snyftvarianten?
Mmmmm, du är ju så mysig också!
Okej, lite tröttande är det att lyssna på dig.
1/9
Kapitel 35 eller 48 eller är det 82 i följetongen ”Brutna ben på liten hund”. Så klart man tappar räkningen med allt det här tjatet. Fast dagens bekymmer är av största vikt för mig. Just det VIKT! Det är ju lika med mat tycker jag och på den fronten råder fullständig ebb. Vadå ingen mat om man inte motionerar? Jag kan väl inte hjälpa att jag inte får springa som jag vill. Somliga boende här hemma motionerar ju inte heller och där ser jag minsann ingen förändring på tallriken. Och förresten är det inte bara jag som surar. Nikki är det ju inget fel på men hon har liksom blivit sjukskriven på köpet och det är tydligen samma sak som INGEN MAT! Visserligen såg hon ut som en zeppelinare innan, men ändå.
Titta på bilden och ni kommer att förstå vad jag talar om när maten skall mätas upp. Och ha klart för er en sak – hon är stenhård!
Då…röd skopa = helt okej tillvaro
Nu…vit skopa = önskas bidrag från UNICEF för överlevnad
Hade någon vänlig själ talat om för mig konsekvenserna av ett brutet ben innan, så lovar jag er, det hade aldrig hänt! Nu kan jag bara drömma om allt det goda i tillvaron…
